Avanti

Här kommer ett argt, besviket och lesset inlägg om varför vi avlivade Avanti. Det finns tydligen människor som anser att vi inte gjorde ALLT för att hjälpa Avanti. Det finns alltså så korkade människor som inbillar sig att vi avlivade vår älskade Avanti pga att vi fick barn!!! Det finns säkert människor som gör så MEN INTE VI! Redan när han var ung märkte vi att något inte stod rätt till, han kliade sig alldeles för mycket. Det började med kliande, sedan kom små utslag, det blev värre och värre och utvecklades till fukteksem (s.k hotspot). Han kliade sig jämt och ständigt, sista sommaren fick han gå med tratt sex veckor i sträck, dessförinnan gick han med tratt till och från. När han var 1 ½ år gammal fick han ett hotspot som gick över halva ryggen (som ni ser på bilden, denna bild är dock tagen när såret blivit lite bättre), vi fick akut åka in till djursjukhuset och SÖVA NER HONOM för att kunna raka honom och rengöra såret. Veterinärer och djursjukvårdare led med Avanti och oss. När Avanti vaknade efter behandlingen sprang han runt i panik i undersökningsrummet och SKREK för att han hade så ont!!! Vi har varit till flera olika veterinärer och försökt med diverse olika medicineringar och behandlingar, vi har gjort allergitest med blodprov som tyvärr inte visade något. Det vi INTE gjorde var pricktest. För att göra pricktest måste hunden vara utan kortison i en månad. Samtliga veterinärer var överens om att Avanti INTE skulle kunna klara sig utan sin kortison under så lång tid utan att lida fruktansvärt. Vi ville inte låta vår hund lida i en månad för att kunna göra ett pricktest. Som förmodligen inte skulle visa något ändå eftersom blodproven (som vi tog flera gånger) inte visade något. Vi provade olika foder, vi tog bort mattor, vi bytte matskålar, vi klippte ner honom till några millimeters päls, vi gjorde allt vi kunde. Men han bara fortsatte klia sig. Han gnuggade sitt lurviga huvud mot mattor och väggar för att kunna klia. Han kliade med tassar och tänder. I perioder kunde han var liiiite bättre, utan utslag och sår men med konstant kliande. Sedan började det igen....slickande och tuggande på benen......små utslag som växte, vi klippte bort päls kring såren, vi tvättade, vi rakade och vi medicinerade. Varje morgon höll vi andan att han inte skulle blivit dålig över natten. Förra sommaren bokade vi en tid för avlivning för att han skulle slippa lida mer.....då hade han gått med tratt i sex veckor i sträck. ÄR DET ETT LIV FÖR EN HUND??? Men så vände det! Igen..... Lika plötsligt som han blev dålig, blev han bättre. Vi avbokade tiden för avlivning. Å vi hoppades. SOM VI HOPPADES. Att NU kanske. Kanske kanske har han blivit bra...men nej. Det gick några veckor....en morgon kom jag ner och då låg det stora tovor med päls i hela hallen. DET KLIADE SÅ MYCKET ATT HUNDEN SLET AV SIN EGEN PÄLS OCH TUGGADE UPP STORA KÖTTSÅR PÅ BENEN. Då kliar det mycket kan jag säga. Han led. Vi led. Vi hade försökt i två år med att få honom frisk. Inget hjälpte. Vi tog beslutet att låta honom få vila. Att låta honom få somna in. Jag grät när jag ringde och bokade en ny tid. Jag grät så jag inte kunde prata, jag hulkade fram mitt ärende. Andreas grät. Jag har aldrig sett en vuxen karl gråta så. Jag grät morgonen innan vi skulle åka iväg en sista gång. Jag grät hela vägen till veterinären. Jag grät när han fick somna in i min famn. Jag grät när jag åkte hem i en tom bil, utan vår älskade Avanti. Både jag och Andreas grät i månader efteråt. Vissa dagar gick det bra, andra dagar började vi stortjuta om vi bara såg eller hörde något som påminde om Avanti. SÅ KOM FÖR I HELVETE INTE OCH PÅSTÅ ATT VI INTE GJORDE ALLT FÖR VÅR HUND! Att vi i samma veva fick barn har inte med saken att göra. Avanti hade fått somna in oavsett. Det hade vi bestämt redan innan, att nästa gång han blir så dålig igen, då får det vara nog, då får han somna in och vila. Den enda anledningen till att vi avlivade Avanti var för hans eget bästa. En hund ska inte behöva lida så. En hund ska inte behöva slita av sig sin päls med sina egna tänder.

Vi avlivade INTE Avanti för att vi fick barn. Det borde väl ändå framgå eftersom vi skaffade en ny hund när vårt barn var 6 månader. Samma ras. Vi avlivade INTE Avanti för att det var jobbigt för mig när Andreas jobbade borta. Nu har jag en bebis, en gammal labrador och en ung briardbuse på sex månader och Andreas jobbar fortfarande borta. Jag skaffar väl inte en ny briard om det var så jävla jobbigt!
Så fatta bara det: INGEN AV VÅRA HUNDAR SKA NÅGONSIN BEHÖVA LIDA, OCH OM JAG FICK GÖRA OM DET SÅ SKULLE VI HA AVLIVAT HONOM TIDIGARE FÖR ATT HAN SKULLE FÅTT SLIPPA LIDA SÅ LÄNGE.
Å om det är någon som undrar över något som har med detta att göra, fråga då MIG så ska jag berätta, sitt inte och spekulera och dra egna slutsatser om något ni inte vet någonting om!