Söta änder och ilskna gäss

Idag höll jag mitt löfte och packade in Lucas i vagnen efter frukost och jackan full av bajspåsar för nu skulle vi ut på långpromenad! Varma kläder på och min fina mössa som jag fick av Fredrik och Anna satt bra på huvudet när det blåste nordan. Vi knatade Svedala runt, förbi brukshundklubben där jag träffade på en tjej med en Tollare. Hon var bara ute på promenad men passade på att lägga in lite träningspass mitt i allt. Hunden hette.....Molly! (Det börjar bli som på mamma-barn-gympan...Molly 1 och Molly 2....haha...dessutom hette hennes förra hund Lucas wohahahahahahah!). Nå, vi stod och pratade ett tag och hennes Molly var verkligen duktig, bara 1,5 år gammal. De tränade mest jakt och spår. Efter lite hundsnack gick vi vidare.....ganska skönt väder bara man hade klätt sig lite. Vi kom till slut fram till en and-damm. Det finns många sådana här i Svedala men det här var en stooor damm. Å massor med änder. Hundratusen minst. Eller...tja..typ nåt sånt. Å Molly Mollly...hon är då för härlig.....mattes tös....jag stannade för att titta på änderna och vad gör Molly då? Ja vad GÖR Molly då? Jo, hon går in mitt i and-skocken och lägger sig för att vila. Det var ju uppenbart att matte tänkt stå här en stund så då måste man ju passa på att ta igen sig hahha....snabbt fram med mobilen (varför ligger inte kameran i vagnen för jämnan?) och ta en bild. Den ser ni här ovan.

Ja där låg Molly och vilade med änderna....de brydde sig inte alls utan tyckte nog det var trevligt med en så stor och svart and-kompis (förmodligen funderade de lite över svansen men alla kan inte vara perfekta...). Jag var helt insnöad på att beundra min duktiga vovve bland alla änder så jag noterade inte att i detta and-hägn fanns även ett knippe gäss....sisådär 10-12 stycken. Gäss är stora. Särskilt när man inte märker att de smyger upp bakom en och omringar en.....ledar-gåsen kom fram mot mig och fläkte ut med vingarna och fräste för allt han var värd! Jisses Amalia! Nu tyckte jag bestämt att Molly vilat färdigt och det tyckte nog hon oxå för hon reste sig och tog en omväg runt gås-skrället. Värre var det för mig som var helt omringad........men ledar-gåsen (ska vi tro han hette Mårten??) verkade nöjd med att jag avlägsnade mig för han avbröt sitt hotfulla utfall mot mig och vagnen och lugnade ner sig ett hekto. Jädra gäss! De används ju faktiskt istället för vakthundar av vissa, och jag börjar förstå varför....

Nä, nu är det snart dags för Guldbaggegalan och Johan Glans, ha en trevlig kväll, fräs fräs!